Ska det behöva vara så här!
Är det någon som har några tips på hur man tar sig igenom denna tiden eller om den aldrig tar slut?
Den här oron kommer nog ständigt att följa oss mammor...
Jag själv som ungdom vet ju hur det är med föräldrar som är oroliga och ibland inte låter en göra som man själv vill och det är i såna lägen man gör just det "förbjudna" så som att röka och dricka. Vet föräldrarna väl om det är det inte lika roligt att göra sånt längre.
Så det gäller att ha ett någorlunda bra band med sitt barn.
Men sen är det ju självklart att man alltid kommer vara orolig, men det gäller att försöka att tänka bort de värsta tankarna, men inte helt ändå.
Nu vet jag iofs inte hur gamla dina barn är, men om de är i tonåren så är det klart att de vill "testa på" olika grejor.
Det bästa är om du märker att de "vill" dricka, att du såfall pratar med dem om vad som kan hända osv.
Och hade jag själv haft barn hade jag låtit mina barn dricka hemma för att därmed lära sig själv.
Det var så jag lärde mig hur mycket jag tål och jag tycker att det är bättre att man får dricka hemma i lagom mängd då föräldrarna kan se hur mycket man dricker än att man går och köper av någon ölbil och kanske dricker sig redlöst full.
Nu blev detta möjligtivst lite flummigt, men jag hoppas att mina åsikter och poänger kommer fram ändå.
Jag håller med Annika.Det blir inte lugnare.Min älsta fyller 25 år i morgon och jag är lika orolig för honom som när han bodde hemma,kanske mer eftersom jag inte har nån koll på honom..Men hellre kycklingmamma en att inte bry sig.
Tror man lever med den oron hela livet. Har själv 5 tjer . Äldsta 33 och yngsta 18. Det finns alltid en liten fjäril i magen. Man måste försöka lura bort den, men det är inte det lättaste.
Kram Birgitta
Man måste nog lära sig att försöka låta bli att oroa sig hela tiden för sina barn. Jag kämpar just nu för att låta bli men det är inte det lättaste. Lite oroar man sig nog alltid hur gamla dom än blir, men nu vill jag börja fokusera på mitt liv också. Hoppas din dag blir bra!
